Hanna Fahl har fel om könsskillnader

Standard

I en artikel i DN (7/12) skriver Hanna Fahl att ”ogrundad biologism och insisterandet på att könsskillnader är medfödda skördar offer av alla kön”. Hon har naturligtvis rätt i att ogrundade påståenden inte är bra, men att vissa könsskillnader har en biologisk grund är ett faktum – oavsett om Fahl vill det eller inte.

Upprinnelsen till Fahls artikel är en studie som visat att kvinnors nervbanor i högre grad löper mellan hjärnhalvorna, medan mäns löper mellan främre och bakre delen av hjärnan. Om resultatet skriver forskarna:

”Overall, the results suggest that male brains are structured to facilitate connectivity between perception and coordinated action, whereas female brains are designed to facilitate communication between analytical and intuitive processing modes.”

Hanna Fahl förlöjligar dock forskarnas uppfattning genom att beskriva den på detta sätt:

”Män är från Mars och kvinnor är från någon annan planet där alla är väldigt verbala och bra på ”magkänsla” vilket gör dem till goda mödrar, för det står tydligt skrivet i hjärnan”.

När Fahl är klar med att förlöjliga forskningen och kalla den ”neurosexistiskt” kommer hon med några seriösa anmärkningar mot studien. Hon hänvisar till Cordelia Fine och Christian Jarrett som kritiserat forskarna för att de endast gissar kring hur skillnader i nervkopplingar kan vara relaterade till beteendeskillnader mellan könen. Hon skriver också att studien ”inte tar upp en möjlig förklaringsmodell till nervbaneskillnaderna: att hjärnan enligt annan forskning kan formas av våra beteendemönster, snarare än ligga till grund för dem”.

Det kan ligga någonting kritiken mot studien, men detta visar knappast att biologiskt grundade könsskillnader inte finns. Faktum är att många könsskillnader – särskilt de som har koppling till sexualitet – har goda evolutionära förklaringar (se tidigare inlägg).

Utifrån artikeln verkar det dock som att Fahl menar att könsskillnader aldrig är biologiska. Som exempel tar hon det väldokumenterade faktumet att pojkar presterar sämre i skolan än flickor. Hon citerar en statlig rapport där det står att ”konstruktion av pojkars manlighet är en faktor av betydelse för deras skolprestationer”. Samtidigt tar hon inte hänsyn till att rapporten presenterades i samband med en annan statlig rapport där det står att ”det finns skillnader i mellan könen avseende kognitiv funktion, emotionell reglering, och mognadstakt. Dessa skillnader har inte enbart sociala orsaker” (SOU 2010:52).

I rapporten sår det också att ”det är tydligt att dessa skillnader ställer krav på skolans arbetssätt om man vill att skillnader i skolprestation mellan könen inte ska tillta ytterligare”. Till skillnad från Fahls åsikt verkar det alltså som vi måste erkänna vissa biologiska skillnader om vi inte vill ”skörda offer” i till exempel skolan.

Evolutionspsykologi och biologiska könsskillnader

Standard

I Sverige är det mer eller mindre tabu att diskutera biologiska könsskillnader. Ett exempel på detta är ett officiellt regeringsdokument som skriver att

“regeringen betraktar manligt och kvinnligt som ”sociala konstruktioner”, dvs. könsmönster som skapas utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politisk ideologi” (Regeringens skrivelse 2002/03:140)

Trots detta finns det starka vetenskapliga bevis för att vissa könsskillnader är biologiska. Inom evolutionspsykologin förväntas kvinnor och män skilja sig på de områden som de mött olika anpassningsproblem under evolutionen (Buss 1995a). Att könsskillnaden i kognitiva (bl.a. verbala och matematiska) förmågor är liten (Hyde 1981) tycks därför inte vara en slump – båda könen har haft nytta av att utveckla kognitiva förmågor.

På andra områden har könen mött väldigt olika anpassningsproblem, och detta har också lett till olika psykologiska mekanismer. Ett problem för män är att de aldrig kan veta helt säkert om barnen som föds är deras eget (Buss 1995b), män riskerar alltså att ödsla resurser på någon annan mans avkomma. På grund av detta har män större anledning att hindra sin partner från att vara sexuellt otrogen, vilket speglas i det faktum att män är mer obekväma med att tänka sig sin partner ha sex med någon annan (Schützwohl 2004) .

Ett annat problem har med investering i avkomman att göra. Honor har definitionsmässigt större könsceller än hanar. Detta gör att honornas investering i avkomman redan från början är större än hanarnas (Dawkins 2006). Hos människor är en kvinnas minimala investering i avkomman 9 månader medan en mans är ett samlag. Män har med andra ord mer att vinna på att fler sexuella partners. Detta förklarar varför män ideellt vill ha mer än 18 sexpartners under sin livstid medan kvinnor bara vill ha 4 eller 5 (Buss & Schmitt 1993) och varför män är mer positivt inställda till tillfälliga sexuella förbindelser (Oliver och Hyde 1995).

Källor:

Buss, D. M. (1995a). Evolutionary psychology: A new paradigm for psychological science. Psychological Inquiry, 6, 1-30.

Buss, D. M. (1995b). Psychological sex differences: Origins through sexual selection. American Psychologist, 50, 164-168.

Buss, D. M., & Schmitt, D. P. (1993). Sexual Strategies Theory: An evolutionary perspective on human mating. Psychological Review, 100, 204-232.

Dawkins, R. (2006) The Selfish Gene. Oxford University Press

 

Oliver, Mary B.; Hyde, Janet S. (1993) Gender differences in sexuality: A meta-analysis. Psychological Bulletin, Vol 114(1), Jul 1993, 29-51.

Regeringens skrivelse 2002/03:140: http://www.regeringen.se/content/1/c4/20/69/2c27bade.pdf

Evolutionspsykologin och Humes lag

Standard

Inom filosofin är Humes lag, efter den skotska filosofen David Hume, en känd och accepterad tanke. Humes lag säger att en person inte kan härleda ett “bör” från ett “är”, d.v.s. bara för att något “är” följer det inte att det “bör” vara så. Alla filosofer är inte ense om hur långt Humes lag gäller, men jag vill nog påstå att de flesta accepterar att exempelvis en vetenskaplig upptäckt inte innebär något moraliskt eller omoraliskt i sig.

Det är viktigt att ha Humes lag i åtanke när en diskuterar vetenskap och kanske i synnerhet människans psykologi. Humes lag visar nämligen tydligt att de som menar att evolutionspsykologin är sexistisk eller nihilistisk (eller något annat nedsättande) har fel. Det är nämligen så att oavsett vilka upptäckter som görs inom vetenskapen så följer det inte att det som upptäckts är eftersträvansvärt.

Det finns evolutionspsykologiska teorier som förklarar varför män i genomsnitt har större spatial förmåga än kvinnor (Buss 1995) och varför kvinnor i genomsnitt är mindre våldsamma än män (McDonald 2012). Som Humes lag säger betyder dock inte att kvinnor bör hindras från att söka jobb som kräver stor spatial förmåga eller att män bör tillåtas vara våldsamma. 

Källor:

Buss, D. M. (1995). Psychological sex differences: Origins through sexual selection. American Psychologist, 50, 164-168.

McDonald m.fl. (2012) Evolution and the psychology of intergroup conflict: the male warrior hypothesis. Phil. Trans. R. Soc. B (2012) 367, 670–679 doi:10.1098/rstb.2011.0301